Utdrag ur Martin Nyströms artikel i DN den 9 januari 2011 med rubriken:

Därför behöver Stockholm en ny opera - nu!

Dags för ett nytt svenskt operahus, gärna utan kungligt prefix (operan hade under sin första expansiva era i Venedig inget med elitistiskt exkluderande hovkulturer att göra), placerat i Stockholm. Och som förtöjer så att det öppnar en utsikt bortom stadens och nationens gränser. Ett hus som återkopplar sig till operakonstens ursprung och samtidigt tar den in i en ny tid. Ett hus som med både sin belägenhet, arkitektoniska form och konstnärliga innehåll vill kommunicera hur det är att vara människa i dag.

Kanske är det för att jag är göteborgare och har levt mitt liv med Vinga fyr i sikte som jag blev så tagen av mitt besök hos de passionerade upphovsmännen Ulf Hedberg och Gunnar Steneby bakom den så kallade Masthamnsoperan, som på eget initiativ ritat ett operahus som är tänkt att ligga på kajen och kullen strax efter där Finlandsbåtarna nu ligger vid Stadsgården. Med utsikt mot det sjöväga inloppet till Stockholm som Evert Taube under isvintrarna på 1940-talet hade sådan järnkoll på. Förbindelsen med de andra haven och med världen, som för Taube aldrig fick lov att isa igen och blockeras - om man skulle kunna andas lätt och tänka fritt.

Men visionen med Masthamnsoperan är också tankeväckande genom att den så radikalt frångår idealet om det arkitektoniskt "spektakulära", det som bara vill göra oss till ännu mera åskådare i stället för deltagare. Och den utmanar 1900-talsmodernismens idéer om konstens avskildhet och höghet, att den inte söker "ta position" utan i stället vill göra sig så disponibel som möjligt. Med sin fysiska tillgänglighet och sina möjligheter att förvandlas till folkligt utflyktsmål och friluftsteater påminner faktiskt Masthamnoperan om såväl Disney Concert Hall i Los Angeles med sin offentliga park på taket som operahuset i Oslo, som ju ser ut som en väldig piazza i form av en nordisk fjällsluttning.

Ett projekt som lyckades mobilisera hela Norge med sin geniala devis: "Det man inte kan gå på kan man aldrig kalla sitt eget".