Operasångaren och tidigare styrelsemedlemmen Nikola Matisic efter beslut hösten
2013 av kulturdepartementets att undersöka om det går att för två miljarder få ett
modernt musikteaterhus vid en ombyggnad/renovering av nuvarande operahus.
Utdrag ur en längre artikel från 2013:

Ja! Två miljarder till en ny opera. Jag läser igenom alla möjliga pressmeddelanden för att kontrollera att jag inte misstar mig. Sedan lutar jag mig tillbaka från den igenimmade datorskärmen och börjar dribbla
mig igenom resonemangen; de ska alltså först i efterhand tillsätta en utredning, de jämför med Covent Garden och Lyon-operan, de vill öppna upp operan som konstform. En märklig motsättning utkristalliserar sig och skorrandet tilltar ju mer jag konkretiserar innebörden. Vad kan man utläsa av detta utspel egentligen? Vad är det som antyds?

Opera Lyon

Den nya operan i 1.7 miljonerstaden Lyon, som renoverades 1987-1993, kostade nästan sex gånger mer än beräknat. Med sikte på 83 miljoner francs, exploderade kostnaden till 478 miljoner. Efter öppnandet var huset tvunget till många kostsamma stängningar på grund av livsfarliga missförhållanden och byggfel. Än i dag talar de anställda om huset som ”ett konstverk, vackert att se på men inte ett funktionellt arbetsredskap.

Covent Garden

Covent Garden renoverades för 14 år sedan till ett värde av (då) 2,4 miljarder genom att man plockade ut salongens interiör och entré, planka för planka, sten för sten, och sedan rev allt annat, förutom stenfasaden utmed gatorna som bevarades intakt. Därefter byggde man en helt ny byggnad innanför denna stående stenfasad, lade till ett helt nytt kvarter, och krånglade sedan tillbaka den gamla salongen och entréinteriören in i denna helt nya byggnad. Resten av huset präglas av en ytterst låg kvalitet och på alla områden besvärande planritning för administration och repetitionsutrymmen. Man har dock landets största hiss.

Kungliga Operan

Som flera scenbyggnadsexperter redan förklarat i detalj, finns ingen plats att utöka det minimala scenutrymme som ryms inuti Kungliga Operans stenkista. Man måste bredda teaterbyggnaden rejält. Det förstör därmed helt tanken med att bevara husets yttre fasad, att ”öppna upp” en gammal Oscariansk tårta förstör dess arkitektoniska ursprungsidé. Dessutom måste salongen (publikens sittplatser) byggas om drastiskt för att passa moderna (dvs högre) krav på akustik, filmmedietillgång, handikappanpassning, ökade stolantal, synvinkel, översättningsmonitorer och annan komfort. En del av stolsraderna är helt enkelt horribla att sitta i, akustiken är ofta bäst där man ser sämst och vice versa. Kanske ska man ändå jämna huset med marken och bygga nytt på plats? Så gör man med flera andra kvarter och klocktorn i staden, det är ju på modet igen.