2011-06-15
Ny nationalscen för opera, balett och musikteater. En kompletterande studie till Kungliga Operans utredning.


Utredning om operans verksamhet – en komplettering


På regeringens uppdrag (Ku2009/2288/SAM), daterad 2011-04-15, har Kungliga Operan AB gjort en utredning av sin verksamhet och dess förutsättningar. Det är ett glädjande initiativ. Vi vet i dag att en förändring måste ske inom opera i landet. Vår avsikt här är att presentera en komplettering till Operans utredning. Vi knyter specifikt an till avsnitten om ändamålsenliga lokaler som en förutsättning för Operans uppdrag.
 

Med ett nytt, fullödigt hus kan man inte bara fortsätta i invanda spår. Den nya nationalscenen måste bli betydelsefull och konstnärligt drivande. Den ska vara vidöppen för alla tidens influenser och för den nya publik som kanske vill, men som ännu inte kommit sig för. Konstformen måste låta sig påverkas av det som händer i andra konstformer, i samhället och världen i övrigt. Verksamheten måste breddas och öppnas utåt. Och alla konstformer borde kunna känna den nya nationaloperan som den naturliga mötespunkten.
 

Man kan fråga sig om en storsatsning på en konstform som är så dyr och som angår ett så pass litet antal människor som opera, verkligen är ekonomiskt försvarbar. Men det är inte publiken som har begränsat operakonsten till en liten, men trogen skara. Det är utövarna, som genom att begränsa tillgängligheten har gjort den smal.
 

En större öppenhet mot publiken inte bara i Stockholm utan i hela landet och hela Europa kan skapas genom ett nytt hus. Därmed kommer också de ekonomiska förutsättningarna för operakonsten att förbättras.
 

Vi har analyserat de krav som ställs på det tredje alternativet i Operans utredning, det som anges som det bästa – ett nytt operahus. Därefter har vi jämfört kraven med egenskaperna hos den nya nationalscen som vi föreslår och som tagits fram under de senaste tre åren (under arbetsnamnet ”Masthamnsoperan”). Överensstämmelserna är slående.
 

Två personer, Ulf Hedberg och Gunnar Steneby, med sammanlagt hundra års erfarenhet av verksamheten på opera och teater, har helt på egen hand, utan något uppdrag eller någon beställare, tagit itu med tanken på att förverkliga ett stort och funktionellt operahus, De har planerat huset ”inifrån och ut” och placerat allt som behövs för verksamheten under samma tak. Upphovsmännen känner de moderna kraven på arbetsmiljö och flexibilitet och vet att man måste vara fullständigt uppdaterad i teknisk utveckling för att kunna tillmötesgå dagens och morgondagens publik.
 

Vi hoppas få presentera förslaget för regeringen mera i detalj.

Stockholm 15 juni 2011
Styrelsen för MasthamnsOPERAN, ideell förening

 


En ny nationalscen för opera, balett och musikteater


På regeringens uppdrag (Ku2009/2288/SAM), daterad 2011-04-15, har Kungliga Operan AB gjort en utredning av sin verksamhet och dess förutsättningar. Vår avsikt här är att presentera en komplettering till denna utredning. Vi knyter specifikt an till avsnitten om ändamålsenliga lokaler som en förutsättning för Operans uppdrag.


I avsnittet 1.3 Ändamålsenliga lokaler konstateras följande:
Men den kanske mest avgörande faktorn för att kunna genomföra förslagen och leva upp till relevanta krav som man kan ställa på en nationalscen i dag är att Operan får tillgång till ändamålsenliga lokaler.

I avsnittet 1.4 konstateras att ”något genomgripande och långsiktigt hållbart måste göras åt Operans lokalsituation” och där förordas en utredning av tre alternativ
– renovering av nuvarande operahus
– om- och tillbyggnad av det befintliga huset
– nytt scenkonsthus

Efter en genomgång av i vilken mån dessa tre alternativ motsvarar de krav som måste ställas, konstateras i samma avsnitt att ”möjligheterna att tillgodose publikens och verksamhetens krav på ändamålsenliga lokaler är störst med ett nytt hus”.
Och något senare: ”Som har sagts är det tveksamt huruvida de begränsningar som finns i dag kan undanröjas i något av de andra alternativen”.

Vi har därför analyserat endast de krav som ställs på det tredje alternativet, ett nytt operahus. Därefter har vi jämfört kraven med egenskaperna hos det genomarbetade förslag till en ny nationalscen som tagits fram under de senaste tre åren och som går under arbetsnamnet ”Masthamnsoperan”. Överensstämmelserna är slående. Nu kan man hävda att en sådan analys har begränsat värde, eftersom vi representerar en ideell förening som arbetar för att detta förslag ska realiseras.
I så måtto är vi i samma situation som Operan, som också ”utrett sig själv”. Risken för partiskhet vid en egenutredning finns alltid. Fördelen är en ingående kunskap om det som studeras och analyseras.
 

Den ene av upphovsmännen till Masthamnsoperan, Ulf Hedberg, har dessutom en bakgrund som teknisk chef vid Operan 1988–2006. I vissa fall har vi citerat utomstående sakkunniga personer som tagit del av planerna, ritningarna och modellerna till Masthamnsoperan. Masthamnsoperan har utarbetats under tre års tid och har hela tiden varit, och är fortfarande, en levande process, där hundratals experter på olika aspekter av verksamheten har hörts, och där synpunkter framförts och inarbetats i huset. Det är framför allt ett hus där funktionen dominerar. Det är planerat ”inifrån och ut”. Vi vågar påstå att få, om ens något av de moderna operahus som ritats i världen har haft samma sakkunskap om vad som behövs för en fullskalig, effektiv och kreativ verksamhet i ett operahus.


Vi utgår i det följande från Operans utredning (kursiv fetstil) och undersöker därefter punkt för punkt hur förslaget Masthamnsoperan (MHO) svarar mot de krav som där framförs på ett nytt operahus.

1.3.1 Tillgänglighet och publikens krav

Rimliga förväntningar på Operans tillgänglighet och relevans ställer krav på ett operahus som är inbjudande och attraktivt också för den publik som inte har för vana att besöka opera- eller balettföreställningar.

MHO:

Strävan efter öppenhet och tillgänglighet genomsyrar hela huset. Några citat:

Lars-Åke Thessman, scenograf: ”Hedberg och Steneby har (- -) skapat ett hus, som öppnar sig ut mot en stor potentiell publik. Stora scenens bakscen har en spegelvänd funktion som kan öppnas upp mot en exteriör amfiteater på ”baksidan”, och taket är förberett för möjligheter till konserter i mindre skala. Det (- -) hjälper att skapa maximal tillgänglighet för en opera och tar det bort från den slutenhet och exklusivitet som ofta präglar stora operainstitutioner, även nybyggda sådana.”

Göran Wassberg, scenograf: ”Ett arbete vars utgångspunkt helt bygger på metoden ”inifrån och ut”. ”Inifrån och ut” skulle också kunna fungera som en beskrivning av hela scenkonstens önskan att nå ”inifrån och ut” till publiken. (- -) Flera platser inom och utanför huset kan rymma spännande teatrala och musikaliska framföranden. Tillsammans med den för stockholmarna så populära Fåfängan kan operahuset finna vägen till en ny publik.”


Operahuset bör vara välkomnande och spännande samt väcka nyfikenhet utan att avskräcka.

MHO:

Huset är planerat för att hålla öppet året runt, och hela dagen, inte bara några timmar på kvällen under en del av året. En stor amfiteater för cirka tretusen åskådare sprängs in i berget öster om Fåfängan. Där kan olika former av föreställningar och konserter hållas t.ex. rockkonserter. Man kan ordna picknickevenemang under sommaren. Isbaletter kan framföras under vintern i dekorer uppbyggda av Jukkasjärvis ishotell. Ovanpå huset finns en stor takterrass försedd med högt glasat skydd, med utsikt över hela staden där man kan ha uteservering och anordna konserter och andra evenemang. I entrén, öppen hela dagen, kan allmänheten handla musik, filmer, böcker, affischer, vykort och program. Man kan titta på konstutställningar, ta en matbit eller en kopp kaffe och lyssna på bakgrundsmusik, kanske från en av de aktuella föreställningarna.  Man kan blanda sig med den internationella publiken från kryssningsfartygen.

Det anläggs ett promenadstråk ett stycke upp längs fasaden, där man kan vandra från berget ner till kajen, medan man beundrar utsikten eller tittar in genom de glasade väggarna på dekormålning och annan verksamhet i ateljéer och verkstäder.
 

Ett operahus bör innehålla kaféer och restauranger.

MHO:

Högst upp i huset ligger en panoramarestaurang för 600 personer, med en svindlande vy över Stockholm. Restaurangen har ett fullt utrustat kök (samma som för personalmatsalen) och kan vid behov avdelas i mindre sektioner för olika beställare/sponsorer. Vid entrén finns ett café i anslutning till biljettförsäljning, butik, musikbibliotek. På väg mot de tre scenerna passerar man genom ett utställningsgalleri. Dessa utrymmen kan ge Operan helt nya inkomstmöjligheter. I nuläget intjänar Operan ca 14 procent av kostnaderna för sin verksamhet, och andelen är sjunkande. I Helsingfors genererar det nya operahuset inkomster som täcker ca 25 procent av kostnaderna och andelen är stigande.
 

Ett operabesök är mycket mer än själva föreställningsupplevelsen.

MHO:

Vad önskar sig publiken av ett operabesök? MHO har ringat in några vanliga krav. Operahuset ska ligga bekvämt till. Det ska finnas gott om parkeringsplatser och goda allmänna kommunikationer. Från Slussen, som blir en framtida modern trafikknutpunkt i Stockholm, ligger Masthamnen lite närmare till än Skansen, Gröna Lund och Vasamuseet. Alla bussar till Nacka och Värmdö passerar på gångavstånd och trafikslinga kan dras ännu närmare operan. Saltsjöbanan passerar platsen och i planen för Tvärbanans förlängning in mot centrum är en hållplats vid Fåfängan planerad.

En framtida utbyggd tunnelbana mot Nacka och Gustavsberg kommer troligen att passera strax väster om Masthamnen och borde då få en uppgång vid Fåfängan, vilket även skulle underlätta för passagerarna från kryssningsfartygen att snabbt ta sig in till centrum.En utbyggd båttrafik som en del av huvudstadens kommunikationsnät skulle gynna Masthamnsoperan, kanske med linjer från Nybrokajen, Grand Hotel eller Slussen. En lyckad operakväll har många beståndsdelar. Det minnesvärda ska dock vara själva föreställningen, inte köerna.

Köerna till garderoberna, toaletterna och serveringen i pausen är omsorgsfullt bortbyggda i MHO-förslaget. Publikflödena är genomtänkta och utrymmena väldimensionerade.
 

Rollen som nationalscen medför krav på föreställningar som möter barn och ungdomar. För att kunna leva upp till detta krävs en mindre andra scen.

MHO:

Olika scener ger stor flexibilitet åt verksamheten och öppnar för många olika åskådarkategorier. Ett citat:

Bosse Ericson, arkitekt, Ahrbom & Partner: ”Vad vi fick se var en stor stadsbyggnadsmodell i skala 1:400, detaljerade ritningar i form av planer, sektioner och fasader, samt en fantastisk modell av halva salongen i skala 1:50. (- -) Förutom den stora scenen med cirka 1 300–1 400 platser, en flexibel mindre teater med plats för cirka 200 åskådare, en barnopera, en friluftsteater (amfiteater med cirka 2 000– 3 000 platser) (osv)”. Vi vill tillägga att även en liten utomhusscen för barn är placerad i närheten av den stora amfiteatern. Dessutom finns en biografsalong för 200 personer i anslutning till restaurangen. Den kan hyras ut till sponsorer för företagsevenemang, användas för kollationering av kommande opera-, balett- och musikteaterproduktion eller som biosalong för introduktion av opera för barn och ungdomar.
 

Opera och dans i TV och på bio gör publiken konstnärligt medveten och krävande vilket är en utmaning för Operan – en utmaning som ställer krav på en modern scen med dagens tekniska möjligheter.

MHO:

MHO-förslaget är laddat med modern teknik. Stora scenen har den utrustning som kan krävas av ett modernt musikteaterhus. Över- och undermaskineri är dimensionerade för att kunna hantera mycket krävande scenografier. Den rörliga delen (scenhissen) har måtten 16 x 16 meter och är kompatibel med de flesta operahus i världen. Dessutom har scenkällaren samma ytmått som scenen med sidoscener, vilket underlättar arbetet med att växla mellan olika föreställningar, och gästspel kan lastas av och byggas färdigt utan att den övriga verksamheten behöver påverkas. De övriga scenerna, lilla scenen och barn- och ungdomsoperan, är tänkta som helt flexibla teaterrum där utrustningen lätt kan följa den tekniska utvecklingen. Amfiteaterns scen ligger på samma nivå som stora scenen och har därför tillgång till delar av dess teknik.
 

Det är en självklarhet att publiken på samtliga platser i salongen ska kunna se vad som händer på scenen.

MHO:

Den stora salongen i MHO är byggd så att alla platser har siktlinjen mot exakt samma punkt på scenen. Det finns inga platser med begränsad sikt och hörbarhet.
 

Ett operahus av i dag ska kunna erbjuda publiken god akustik.

MHO:

Upphovsmännen till MHO har konsulterat akustiker som konstaterat att salongens grundplan ger utmärkta möjligheter att skapa en god akustisk miljö.
 

Tillgänglighetskravet förutsätter att operahuset inte skapar problem för personer med funktionsnedsättningar utan kan erbjuda ett problemfritt tillträde.

MHO:

Hela huset är anpassat för rörelsehindrade. Det finns många hissar mellan våningsplanen. I stora salongen finns platser för rullstolar.

 

För att möta dagens efterfrågan på utsändningar i TV och i biografer med en försvarbar ekonomi krävs ett modernt operahus som smidigt kan aktiveras för överföringar.

MHO:

I stora scenens salong finns cirka 10 kameror placerade, som via ett bild- och ljudlab ger möjlighet till direktutsändningar av broadcastingkvalitet. Föreställningar kan alltså spridas till hela Sverige, men även till Europa och övriga världen (med s.k. ”PPV”). Spridningen av produktionerna blir i framtiden en central del av verksamheten. Här ligger samtidigt en central del av inkomstpotentialen för denna nya nationalscen. Operan bör ta tillvara möjligheter att turnera och gästspela med mindre produktioner.


För att skapa lämpliga produktioner för detta behöver vi tillgång till en mindre andra scen, som bör finnas i samma hus som den stora scenen för att optimalt kunna nyttja Operans personella resurser.

MHO:

Angående fler scener, se redovisningen ovan.

1.3.2 Kvalitet och utveckling Vid en internationell jämförelse är vår nuvarande scen liten. (- -) Många av dagens operaproduktioner kräver stor scen och väl tilltagna utrymmen vid sidan av och bakom scenen.

MHO:

Stora scenens mått möjliggör direkt överflyttning av operaproduktioner från andra länder, liksom givetvis tvärtom. Självklart ges också möjlighet att spela det nuvarande operahusets samtliga produktioner. Ett operahus idag måste kunna erbjuda modern scenteknik för att attrahera internationellt namnkunniga regissörer, scenografer och ljussättare. Ett teaterhus av den här digniteten kommer självklart att utrustas med det senaste när det gäller ljus- och ljudteknik. Utvecklingen går mycket snabbt idag, framför allt när det gäller LED-tekniken, som kommer att leda till betydligt energisnålare strålkastare och projektorer. I bild- och ljudlabbet kan man dessutom arbeta med digitala scenografiska element, en utveckling vi bara sett början på. Utfomningen av scenöppningen och prosceniet kan innebära nya möjligheter. Ett citat:

Lars-Åke Thessman: ”Jag tycker mycket om den energi och noggrannhet som har ägnats det område på teatern som kan rubriceras som en teaters hjärt-(och ibland smärt-)punkt: området kring prosceniet. Där skapas ju förutsättningarna för hur sångare/dansare/skådespelare lyckas nå ut till publiken med sin gestaltning och hur åskådarna/lyssnarna med sina sinnen skall kunna ta emot det sceniska skeendet. Gränsen mellan scen och salong kan fel utformad bli en barriär. Här har man
bemödat sig om att snarare upplösa denna gräns utan att förlora den magi som kan växa inom detta scenområde.”

1.3.3. Samverkan

De scentekniskt betingade begränsade möjligheterna till produktionsutbyte gör sig särskilt gällande med Göteborg, Malmö och våra nordiska grannar.

Ännu mer påtagliga blir begränsningarna när Operan söker samarbete utomlands med andra intressanta hus i Europa och USA.

MHO:

Se redovisningen i föregående punkt! I uppdraget och i Operans samverkansprogram ligger ambitionen att öka samverkan med de konstnärliga utbildningarna.


Helt nya möjligheter till samverkan och daglig kontakt skulle öppna sig om yrkesverksamhet och utbildning kunde bedrivas under ett och samma tak.

MHO:

Vi delar helt utredningens synpunkter. I MHO-huset har integrerats Operahögskolan och Balettskolan. Dit förläggs dessutom hela den produktion som i dag försiggår i Gäddviken (se Operans utredning om nackdelarna av att skilja ut delar av verksamheten, de ständiga material- och persontransporterna samt skador som uppstår i samband med dem, avsnitt 7.2.1). I MHO är integrerat verkstäder (måleri, snickeri, smideri, tapetseri, herr- och damkostym, perukmakeri, patinering och tvätt), serviceverkstäder för fastighet, ljus och ljud, även slagverk. Dessutom finns här arkiv, rekvisita- och kostymförråd och dekormagasin för 70-80 scenografier. Behovet av sångrum är väl tillgodosett, det gäller även uppspelningsrum för musiker. Det finns ett stort antal repsalar för både opera och balett, varav en är lika stor som stora scenen, där det finns möjlighet till try-out-föreställningar. Både orkester och kör har väl tilltagna repetitionssalar, som även kan användas för inspelning. Ett modernt operahus öppnar för samarbete kring galor, prisutdelningar och events av olika slag.
 

Förutom tillskott av intäkter är det väsentligt ur ett medborgarperspektiv att ett operahus har en inbjudande attityd och möjligheter till samarbete vid sidan av kärnverksamheten.

MHO:

Se redovisningen ovan! Stora salongen kan exempelvis erbjuda en modern och anslående miljö för stora prisutdelningar.
 

1.3.4. Arbetsmiljö

Ett operahus som syftar till hög internationell nivå måste kunna erbjuda sångare, musiker, dansare och andra kreatörer en god arbetsmiljö med optimala möjligheter till träning, förberedelser och repetition. (- -) fortfarande saknas en repetitionssal för Operans orkester och ändamålsenligt utrustade salar för scenrepetitioner.

Operans orkesterdike tillgodoser inte rimliga arbetsmiljökrav eftersom det är för litet och akustiken skapar problem för orkestermusikerna.

MHO:

Vi hänvisar till redovisningen ovan. Orkesterutrymmet kan anpassas efter operor av Mozart (mindre), Verdi (mellan) och Wagner (stor). Orkestersalen är placerad under stora scenens salong och orkesterdikshissen går att köra från orkestersalen upp till föreställningsposition, vilket innebär att tunga, skrymmande och dyrbara instrument (t.ex. slagverksinstrument) efter repetition kan placeras på sin rätta plats i orkesterdiket och behöver inte släpas mellan våningsplanen.
 

Avslutning

Regeringen har gett Operan ett nytt uppdrag som nationalscen i ett regeringsbeslut

2010-12-16 (Ku2010/2028/SAM).

Operan konstaterar själv i sin utredning:

I ett nytt hus kan man planera för alla de krav som ställs på ett modernt och tillgängligt operahus såväl från konstnärliga som publika aspekter. Vidare kan man bygga upp en kostnadsmässigt mer rationell verksamhet i ett hus och möjligheten till den samverkan som Operan pekat ut som önskvärd ökar väsentligt med detta alternativ. Vi delar denna uppfattning och hoppas att regeringen ser Masthamnsoperan som ett seriöst och funktionellt förslag till lösning.

Stockholm 2011-06-15

 

MasthamnsOPERAN, ideell förening


Styrelsen för MasthamnsOPERAN 2011

Claes Fellbom är ordförande för Masthamnsoperan ideell förening. Han grundade Folkoperan i Stockholm 1976, och var teaterchef där till 2008. Han har arbetat tolv år utomlands som gästregissör främst i de tysktalande länderna. Han är professor i operaregi vid Operahögskolan i Stockholm.
Anneli Alhanko är Prima Ballerina Assoluta, den högsta titel en dansare kan uppnå. Hon har dansat alla stora roller sedan hon debuterade i Rudolf Nurejevs Nötknäpparen 1971 och har gästspelat på världens största scener. Utnämndes som första svenska av kungen till Hovdansare. Enda svenska ballerina som inbjudits dansa på Bolshoiteatern i Moskva. Grundade nyligen dansskolan BASE23 Stockholm Dance Academy.
Ingrid Dahlberg är f d Dramatenchef och tidigare chef för Drama på SVT under många år. Hon har också varit VD för Stiftelsen Ingmar Bergman och landshövding i Dalarna. Nu är hon ordförande i svensk Scenkonst och sitter i flera andra styrelser.
Nikola Matišić är svensk tenor, och har arbetat på Covent Garden i London och olika skandinaviska scener. Medlem av Europeiska kulturparlamentet, operadebattör. Grundat Operalabb, en organisation för folkbildning kring operakonsten. Initierat världens enda register över professionella lärlingsplatser i Europa inom operakonsten.
Brita Munck-Persson är advokat och tidigare delägare – numera senior counsel – i Mannheimer Swartling Advokatbyrå. En av grundarna av ideella föreningen Masthamnsoperan och nu dess sekreterare.
Ulf Sallnäs är viceordförande i föreningen. Han bedriver sedan 2010 egen advokatverksamhet. Erfarenhet från styrelsearbete i privata och börsnoterade företag. Tidigare delägare i Advokatfirman Vinge i Stockholm och medlem i White Arkitekters styrelse. Engagerad i frågor kring musik och arkitektur.
Sven-David Sandström är tonsättare, professor i komposition vid Musikhögskolan i Stockholm och vid Indiana University, USA. Har komponerat många stora orkesterverk, från sakrala verk till balettoch operamusik, bland annat beställningsverk åt BBC Symphony Orchestra.
Lars Gunnar Tannerfors, utbildad informatör vid Stockholms universitet. Utsågs till Sveriges bästa lobbyist 2001 av tidningen Resumé. Engagerad i bygg- och infrastrukturfrågor.
Göran Wassberg har varit scenograf vid Riksteatern och därefter vid Dramaten. Han har arbetat med många regissörer i Sverige, Europa och USA, bland andra Alf Sjöberg och Ingmar Bergman. Han fick Anders Sandrews stipendium för ”uppskattad och respekterad konstnärlig gärning” år 2010.

Suppleanter:
Erik Jansson är kassör i föreningen Masthamnsoperan. Tidigare ekonomiansvarig i flera företag inom resebyrånäringen. Nu konsult hos revisionsbyrå. Specialmerit: Operastatist 1960–61!
Inger Jägerhorn, civilekonom och journalist, tidigare bland annat ledarskribent och utrikeschef vid Dagens Nyheter, nu olika samhällsengagemang, scenkonstälskare.

email

Kontakt


Kolla gärna in vår sida på Facebook och gilla oss!

”Projekt MasthamnsOperan”